Nedan kan du läsa information och nyheter publicerade av juristerna på Waldenberg Melin Juridik.
Inläggen på nyhetssidan innefattar nyheter, information om juristbyrån och diskussioner kring vanliga frågor
som uppkommer från byråns klienter.
Prenumerera gärna på vårt nyhetsbrev och få nyheterna skickade direkt till din e-mail så fort ett
nytt inlägg publiceras.
Förslag till nya adoptionsregler
Under sommaren överlämnade 2008 års adoptionsutredning sitt betänkande till regeringen.
Bakgrunden till utredningen är att antalet adoptioner från andra länder ökar och att
regelverket behövt ses över.
Utredningen föreslår ett flertal förändringar och nya adoptionsregler.
Fokus vid en adoption skall vara barnets bästa och för att tydliggöra detta föreslås att
man inför en bestämmelse i föräldrabalken som klargör detta.
Vidare menar utredningen att man skall ge domstolarna ett bättre beslutsunderlag genom att
förlägga adoptionsutredningen till tjänstemän istället för som idag till socialnämnden.
Tjänstemännen skall göra en bedömning utifrån barnets bästa och lämna en rekommendation till domstolen.
Barnet skall om möjligt få komma till tals under utredningen,
vidare skall barnets biologiska föräldrar höras om så kan ske.
Idag kan endast gifta par adoptera gemensamt. Bland de nya adoptionsreglerna som föreslås
så skall detta vara möjligt även för sambor.
Sambor ska också kunna adoptera andra sambons barn genom så kallad styvbarnsadoption.
Det har förekommit diskussion kring ålderskraven när det gäller adoption.
Utredningen föreslår att socialnämnden inte skall lämna medgivande till sökande som fyllt 43 år.
Däremot skall den tid som medgivandet gäller utökas till tre år istället för som idag två år.
Utredningen föreslår i adoptionsreglerna begränsningar i möjligheterna till så kallad enskild adoption,
alltså adoption utan att denna förmedlas av auktoriserad adoptionsorganisation.
Enskild adoption skall endast vara möjligt om det finns släktskap mellan sökanden och
barnet eller om det finns andra särskilda personliga förhållanden.
Även i dessa fall ska en prövning ske om vad som är till barnets bästa.
I frågor som rör vårdnad, boende och umgänge sägs att hänsyn till barnets bästa alltid skall tas.
Många har säkert hört talas om detta utan att egentligen veta vad det i praktiken innebär.
Enligt 6 kapitlet föräldrabalken
skall barnets bästa vara avgörande för alla beslut om vårdnad,
boende och umgänge, detta gäller såväl för domar och beslut av domstol som för beslut av socialnämnden.
De bestämmelser i svensk lag som stadgar att det skall finnas ett tydligt barnperspektiv vid frågor
och beslut som rör barn, har en stark anknytning till FN:s barnkonvention.
I föräldrarbalken anges inte vad som närmare bestämt skall anses vara barnets bästa.
Det beror på att det inte är möjligt att i lagtexten mera utförligt och precist ange vad som skall vara bäst
för barnet; det är nödvändigt att göra en individuell helhetsbedömning i varje enskilt fall.
Bedömningen av vad som skall anses vara barnets bästa får inte göras schablonmässigt,
dock framhålls vissa omständigheter som skall beaktas vid bedömningen av vad
som är barnets bästa. Avseende skall till exempel särskilt fästas vid risken för att barnet eller någon
annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar av föräldrarna
samt barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Barnets vilja skall också tas
hänsyn till med beaktande av ålder och mognad. Viktigt i sammanhanget är att så långt det är möjligt,
beakta såväl kortsiktiga som långsiktiga effekter för barnet.
Begreppet barnets bästa är således relativt, dess innebörd kan förändras över tid i takt med att ny kunskap
växer fram och värderingar i samhället ändras. Det är domstolen respektive socialnämndens uppfattning,
antaganden och bedömningar som till sist blir avgörande i frågan om vad som skall anses vara till barnets bästa.
Mer konkret innebär begreppet barnets bästa, att avgörande vid ställningstagande till frågor om vårdnad,
boende och umgänge, innebär att barnets föräldrar måste prioritera barnets behov framför sina egna;
det skall således inte vara den vuxnes behov att ha barnet som avgör.
Vårdnaden om ett barn har inte att göra med och får inte heller ha att göra med rättvisa mellan föräldrar,
belöning, kompensation eller bestraffning för hur föräldrarna har betett sig mot varandra.
Föräldern skall vara till för barnet och inte tvärtom.
Frågor om barn och vad som är ett barns bästa i tvister om vårdnad, boende och umgänge är inte en jämställdhetsfråga.
Bestämmelserna i föräldrarbalken är numera könsneutrala och bygger på uppfattningen att barn har behov av goda och
nära relationer med båda föräldrarna och att inte någon av föräldrarna på grund av sitt kön är mer lämpad
som vårdnadshavare än den andra.
När två föräldrar separerar, är det för ett barns utveckling och välbefinnande viktigt att det har nära,
goda och inte minst regelbundna relationer till båda sina föräldrar; detta oavsett om dessa bor tillsammans och
oavsett om de är i konflikt eller ej. Det är i de allra flesta fall bäst för barnet att ha en nära och god
kontakt med båda sina föräldrar, men barnets rätt i detta avseende får inte innebära att barnet måste leva eller umgås
med en förälder under alla förhållanden. Ett barn måste ha en absolut rätt att inte självt bli utsatt för våld,
övergrepp eller annan kränkande behandling. För det fall att sådant förekommer är det till barnets bästa att den
förälder vilken inte riskerar att utsätta barnet för några risker, tillerkänns ensam vårdnad.
För det fall att tvist som rör barnet uppstår, är det viktigt att denna avgörs med minsta möjliga tidsutdräkt, då
barn har en annan tidsupplevelse än vuxna.
Riksbryggan – för barn med föräldrar inom kriminalvården
Riksbryggan är en paraplyorganisation för
lokala Brygganföreningar runt om i Sverige. Brygganföreningar finns bland annat
i Stockholm, Göteborg, Malmö, Nyköping och Örebro.
I sitt arbete utgår Riksbryggan från FN:s Barnkonvention om barnets bästa och att barnet
alltid skall stå i centrum. Bryggorna runt om i landet försöker tillgodose de speciella
behov som barn med föräldrar som är eller har varit aktuella inom kriminalvården har.
Arbetet sker praktiskt, bland annat genom att Bryggorna varje år möter flera hundra barn,
men även genom rena opinionsbildande åtgärder. Bryggorna har även årligen kontakt med
flera tusen föräldrar genom sina besök på bland annat landets anstalter.
Riksbryggans mål är att kunskapen om dessa utsatta barn och deras föräldrar ökar,
för att på så sätt ge dessa en möjlighet att på ett bättre sätt utnyttja de resurser
som finns i samhället i form av stöd, råd och behandling.
Den 10 december 2008 överlämnade utredaren Nils Rekke betänkandet Barn som misstänks för brott
(SOU 2008:111) till justitieminister Beatrice Ask.
Dagens lagstiftning säger att en utredning rörande brott där det misstänks att ett barn under 15 år har begått brottet kan
genomföras om utredningen förväntas ha betydelse för socialtjänstens insatser för den unge. Barnbrottsutredningen menar att detta
även i fortsättningen bör vara det primära syftet men att det kan finnas anledning att låta fler brott begångna av barn under 15
år bli föremål för utredning. Anledningen till detta menar utredaren bland annat är att man har större möjligheter att sätta in
rätt åtgärder för dessa barn om problemen uppmärksammas tidigt.
I betänkandet föreslås att brottsutredning skall vara en huvudregel om ett barn misstänks ha begått ett brott som har ett
minimistraff om ett års fängelse. Man vill samtidigt stärka den unges rättssäkerhet genom att utvidga möjligheterna att
förordna ett juridiskt biträde. Vidare har man i utredningen tagit upp frågan om att socialtjänsten skall kunna ha medarbetare
regelbundet stationerade hos polisen för att i större utsträckning kunna medverka vid förhör. Genom en sådan stationering skulle
man även kunna få positiva effekter på andra plan, som till exempel att kännedomen om barn- och ungdomsbrottslighet ökar.
Utredningen har vidare tagit upp frågan om tvångsmedel i form av kroppsbesiktning, till exempel DNA-test. Det föreslås att denna
typ av tvångsmedel skall kunna användas om den unge misstänks för ett brott för vilket är föreskrivet ett minimistraff om ett års
fängelse. Drogtest skall kunna tas om den unge misstänks olovligen ha brukat narkotika, dock skall man endast få genomföra dessa test
om det anses av synnerlig vikt för socialtjänstens bedömning av nödvändiga insatser.