Barnets bästa – vårdnad, boende och umgänge

I frågor som rör vårdnad, boende och umgänge sägs att hänsyn till barnets bästa alltid skall tas. Många har säkert hört talas om detta utan att egentligen veta vad det i praktiken innebär.

Enligt 6 kapitlet föräldrabalken skall barnets bästa vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge, detta gäller såväl för domar och beslut av domstol som för beslut av socialnämnden. De bestämmelser i svensk lag som stadgar att det skall finnas ett tydligt barnperspektiv vid frågor och beslut som rör barn, har en stark anknytning till FN:s barnkonvention.

I föräldrarbalken anges inte vad som närmare bestämt skall anses vara barnets bästa. Det beror på att det inte är möjligt att i lagtexten mera utförligt och precist ange vad som skall vara bäst för barnet; det är nödvändigt att göra en individuell helhetsbedömning i varje enskilt fall. Bedömningen av vad som skall anses vara barnets bästa får inte göras schablonmässigt, dock framhålls vissa omständigheter som skall beaktas vid bedömningen av vad som är barnets bästa. Avseende skall till exempel särskilt fästas vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar av föräldrarna samt barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Barnets vilja skall också tas hänsyn till med beaktande av ålder och mognad. Viktigt i sammanhanget är att så långt det är möjligt, beakta såväl kortsiktiga som långsiktiga effekter för barnet.

Begreppet barnets bästa är således relativt, dess innebörd kan förändras över tid i takt med att ny kunskap växer fram och värderingar i samhället ändras. Det är domstolen respektive socialnämndens uppfattning, antaganden och bedömningar som till sist blir avgörande i frågan om vad som skall anses vara till barnets bästa.

Mer konkret innebär begreppet barnets bästa, att avgörande vid ställningstagande till frågor om vårdnad, boende och umgänge, innebär att barnets föräldrar måste prioritera barnets behov framför sina egna; det skall således inte vara den vuxnes behov att ha barnet som avgör. Vårdnaden om ett barn har inte att göra med och får inte heller ha att göra med rättvisa mellan föräldrar, belöning, kompensation eller bestraffning för hur föräldrarna har betett sig mot varandra. Föräldern skall vara till för barnet och inte tvärtom.

Frågor om barn och vad som är ett barns bästa i tvister om vårdnad, boende och umgänge är inte en jämställdhetsfråga. Bestämmelserna i föräldrarbalken är numera könsneutrala och bygger på uppfattningen att barn har behov av goda och nära relationer med båda föräldrarna och att inte någon av föräldrarna på grund av sitt kön är mer lämpad som vårdnadshavare än den andra.

När två föräldrar separerar, är det för ett barns utveckling och välbefinnande viktigt att det har nära, goda och inte minst regelbundna relationer till båda sina föräldrar; detta oavsett om dessa bor tillsammans och oavsett om de är i konflikt eller ej. Det är i de allra flesta fall bäst för barnet att ha en nära och god kontakt med båda sina föräldrar, men barnets rätt i detta avseende får inte innebära att barnet måste leva eller umgås med en förälder under alla förhållanden. Ett barn måste ha en absolut rätt att inte självt bli utsatt för våld, övergrepp eller annan kränkande behandling. För det fall att sådant förekommer är det till barnets bästa att den förälder vilken inte riskerar att utsätta barnet för några risker, tillerkänns ensam vårdnad.

För det fall att tvist som rör barnet uppstår, är det viktigt att denna avgörs med minsta möjliga tidsutdräkt, då barn har en annan tidsupplevelse än vuxna.

Waldenberg Melin Juridik handhar ärenden som rör vårdnad, boende och umgänge, välkommen att höra av Dig med Dina frågor.

Publicerat 2009.09.21